(när jag försöker rymma) via drömmar
lika impulsivt som ångesten
när den tvingar sig på mig.
när den dyker upp från ingenstans.
och sprider likt dimman gör.
när ängslan pressar mig
så blir själen helt orolig
då hittar inte min fruktan ut ur diset
den blir fånge i mina själsliga gestalt
ja skulle vilja leva som i ett vakuum.
där min kroppsbygnad kunde känna
hur skönt och tomt
det skulle vara utan ångest.
-hallå amanda?
a.k är uppslukat i tillståndet som gör henne
maktlös och oförmögen att svara vårdaren.
-hallå amanda......hör du mig?
-ja jag hör dig svarade a.k
-varför svarade du inte mig?
-därför jag kunde inte.
-på villket sätt kunde du inte? amanda
-jo...hmm jag var typ inlåst i och liksom lite disträ
jag kunde inte tala.
-förresten du ska till kuratorn nu!
påminner skötaren om
