livets trappa
Det känns som om ja befinner mig på första trappsteget
där ja stampar runt o runt
samtidigt som tiden rinner ut i sanden genom mina händer.
när saker och ting så småning om blir lösta
kommer jag fortsätta upp sakta.
men säkert för varje trappsteg.
som leder mig till glädjefullt liv:
utan så mycket mörker
utan så mycket tankspriddhet
utan så mycket ovetande.
där jag når det sista trappsteget
det sista trappsteget som har läkt mitt onda
i kroppens bultande själsliga centrum
då hjärtat blivit lagat
då det övergivit dysterheten föregåtts
och i stället ersatts utav frihet
en frihet som skapar en lättnad
en lättnad som får mig att andas
och se livet på ett lättare vis.
