i meditationens tillvaro
Doktorn gillade amandas dikt om medicinen ingen kommentar!
dagarna går och a.k sitter i sin gräsgröna stol.
hon har slutat gråta
men döljer sin sorg inom sig i själen samt hjärtat
hon känner hur hennes stolthet är
helt ihoptryckt ungefär som om någon skrynklat
samman en bit a4papper
och kastat i en papperskorg.
amanda sitter lugnt o stilla.
hon stirrar rakt ut genom fönstret
egentligen rakt ut i ingenting.
fast hon ser ett träd med smaragdfärgade blad
som faller eller ska falla mot den gröna gräsmattan.
i meditationens tillvaro fantiserar karlsson bort:
bort till en annan värld
Där inga bekymmer existerar
där levnadens misstag
tas som en klackspark
ungefär så här:
det var väl inget märkvärdigt
Hmm......åh!
